och fruktansvärt krävande - elak i min strävan efter att tycka att jag har rätt att bli behandlad med respekt och få kärlek så som alla andra har rätt till det
Jag känner att jag ska vara nöjd - jag har tak över huvudet, en säng att sova i och mat för dagen.
Det är exakt det som min mamma sa; "du ska vara tacksam för att jag står ut med dig och inte kastar ut dig på gatan"
Jag har vänner som jag vet tycker om mig och som respekterar mig - men det är inte samma sak som föräldrar, syskon, barn - och en älskad partner
Man blir inte hel utan den kärleken - har man inte familjens så behöver man en partner för att känna sig hel.
Visst - vi ska vara hela i oss själva och vi blir inte lyckliga om vi inte är lyckliga med oss själva
men ensam är inte stark!
Det här med gunnar har tärt på mig mer än någon kan ana
Det har inte bara med en fixering från min sida att göra - det finns annat som jag inte kan dela med många därför de flesta inte förstår det.
Trots det har jag försökt säga till mig själv att jag skiter i det och i gunnar
jag har sagt att han inte är värd mig - och utåt sett så är det sant
men det finns en röst inom mig som säger att det inte är sant
men han vill inte - släpp taget då människa - skriker en röst inom mig (sedan länge) och ändå så ....en mjukare röst inom säger att jag ska vänta....
Jag är trött för min hjärna får inte bestämma och mitt hjärta får inte rätt
och tiden bara går
Och jag blir bara mer och mer sliten som människa
Det konstiga är att trots att handen är alldeles blodig av att hänga i det där repet (som jag skrev om i går) så kan den inte - inte ens av stolthet - släppa taget.....nu hänger jag inte där pga vilja (och det har jag inte gjort på länge insåg jag just) utan pga oförmågan att öppna handen och släppa taget
Jag känner det - det vore så skönt - att jag önskar jag kunde för jag orkar rent mentalt inte längre
och det har inget med stolthet att göra - stoltheten är sedan länge borta och den var aldrig till någon nytta heller - bara dum!
Jag vet inte vad jag ska göra mer - jag kan inte göra något - och det mail jag skrev i går kan jag ju undra om jag "kastade pärlor för svin" när jag skrev och skickade....
Även om det känns rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar