...men det visade sig att det var det i alla fall.
Troligen så var det där ett försvar inom mig att jag saknar honom inte - jag bara vill ha koll/få någon slags bekräftelse (på vad - vet jag inte)
Sant är att jag vill inte ha kontakt...
gunnar har valt sin väg - och det gjorde han för länge sedan och jag borde han stängt av alla hans möjligheter då...
nu är det något annat som drar i honom - och jag vet inte om han i sin tur är fast i en manipulativ människa - som är starkare än honom - eller om han bara lurar henne också (som de förra förhållanderna han haft - före och under min tid) men jag tror ändå inte att han har tagit tag i sina problem
Dessa tankar går ju - därför att jag saknar honom och för att jag satsade min själv "i" honom och vårt förhållande som aldrig fick bli något förhållande
Hade jag inte förstått och kommit på honom så hade han säkert haft något slags förhållande med mig också - men pga att jag kom på honom och förstod så omöjliggjorde jag det med mitt sätt....
och på något vis - trots att jag betedde mig helt galet - så fanns det ändå en självbevarelsedrift i mitt beteende
något inom mig ville inte accepterar hans beteende - även om jag var så livrädd för att förlora honom att jag ändå på något vis acceperarde och möjliggjorde det...
Hur som helst några dagar som dragit i mig - och gårdagen var faktiskt fruktansvärd
jag saknade honom så till den grad att jag höll på att gå under - ångesten försökte få fäste i m ig igen
och till slut skrev jag ner mina känlsor Saknaden, kärleken etc till honom men också att jag ändå inte ville ha kontakt - eller var ute efter att försöka få den - eftersom han valt sin väg....
Jag skäms inte för mina känslor - jag vet att i vårt samhälle anses det löjligt att inte se på "män som bussar" eller att det "finns fler fiskar i havet" men jag är jag och jag bryr mig inte om vad som anses vara korrekt; jag vill inte se på människor som förbrukningsvaror (oavsett om de själva ser det så eller inte) eller min kärlek som något som inte går att lita på....
Det spelar ingen roll om det gör ont .... jag vill vara genuin
men det är inte för att bevisa detta som jag som jag hålller fast i mina känslor - för jag har bett att få slippa dem flera gånger därför det gör onte och för att gunnar gör/gjort som han gjort - jag försöker inte vara "bättre" eller "en finare" sorts människa för jag ser det inte som fin eller bättre att inte kunna släppa känslorna som jag har
Jag har sagt att han inte är värd mig eller mina känslor många gånger - men det är något annat som säger att han trots allt är det...
Men om jag kunnat hade jag skaffat mig en ny man - som andra gör på en gång....
men klarar jag det inte - och jag känner mig sjuk emellanåt pga det (mest för att jag vet vad som anses...) när vi inte har setts på över ett år....
Hur som helst - jag skriver om hur det känts igår och tidigare men inte om idag
Idag har dagen varit bra trots - elller pga - att jag sovit väldigt lite i natt (fyra timmar ca) och jag förstår inte hur jag kunnat komma upp så fort för i går var jag väldigt djupt nere...
men jag är tacksam för att jag är uppe igen - inte på någon höjd precis men ändå uppe..
Känner tacksamhet och kärlek - utan behov av att få det besvarat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar