.... i en "tåt" mitt i luften - och vet inte vad som ska hända.
Det är för högt för att överleva om jag släpper - men så oerhört trött och ser ingen räddning
Den sista tiden med smärta och "bakslaget" vad gäller gunnar gör att jag verkligen känner mig utlämnad till vem som helst att slå, sparka och spotta på mig...
Jag känner så - jag vet att det inte är sanningen ingen har rätt till det .
Men jag måste försöka att inte "ställa till rätta" bara låta vara
Jag kan inte ställa till rätta - jag kan bara släppa taget!
Gud ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan förändra (göra om eller ta tillbaka)
kraft att göra något åt det som jag verkligen kan
och förstånd att göra just dessa två - och se vad som skiljer dessa två åt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar