... att jag pratat om saker jag inte varit intresserad av eller som jag inte vanligtvis skulle prata om - speciellt inte med en man som jag tycker om (gunnar i mitt fall förståss)
Men; jag inte bara pratade om saker som jag inte ville - jag gjorde saker som jag inte ville.
Alltså inte för att ta reda på sanningen utan tillsammans med gunnar
Jag vet att inget brukar kunna få mig att göra - eller säga, som också egentligen är göra (dvs ett verb)- något som jag inte vill om jag vet att de vill få mig till det
Tydliga människor - som naturligtvis inte är sunda men väldigt tydliga - som vill få mig till saker som de vill (styra mig)
Dessa människor kan aldrig få mig att göra något (säga saker för att hålla dem från mig ja men inte göra) som jag inte vill eller är överens med dem om
Däremot människor som går på mitt "dåliga samvete" - dvs ett samvete som inte är rätt för det handlar om att jag inte får hävda mig själv (mina känslor, innersta tankar eller behov) eller kräva en bättre behandling - de kanfå mig till saker som jag absolut inte vill göra
Är de sedan så duktiga att det inte verkar som de försöker röra vid mitt sk samvete då har jag varit körd
Det här såg jag innan jag träffade gunnar och har varit uppmärksammad på - och brytit med "vänner" som inte accepterat att de inte får fortsätta på det sättet med mig längre
ÄNDÅ - gunnar lyckades!
Jag ser det så klart nu faktiskt
Jag har hela tiden klandrat mitt sk medberoende - och det är säkert en möjlig deffekt/effekt av min barndom för överlevnad - men han var mer skicklig än någon annan jag känt
Han utnyttjade inte mina känlor - han utnyttjade sin känslor för mig (då var det väl inga känslor - ja jag är tvärsäker men att han var livrädd för dem) för att få mig att känna dåligt samvete...
Stackars människa!
Jag var rädd men han var livrädd - och att jag inte kunde låta bli att se honom och hans förehavande -
"du ser rakt igenom mig" sa han en gång - gjorde det inte lättare...
Tråkigt för mig bara att jag inte bara kunde låta allt vara - därför jag visste det jag visste utan att behöva ha bevis.
Jag har så många gånger i livet fått det jag vetat inom mig bekräftat - även om jag som barn fick lära mig att det jag kände inom mig inte var sant och därför inte tillåtit mig att lyssna på det.
Tråkigt att barndomens felinlärning var starkare än mina erfarenheter - även om bekräftelserna inte kommit i nutid så har de ju kommit
Jag nöjde mig inte förr än de kom i nutid (när det gällde gunnar) och då började han verkligen ta steget bakåt - de var då han bestämde sig för att flytta (jag har det också bekräftat)
oj långt
men jag bara ser tillbaka på mig själv
kommer jag att lära mig inför framtiden?
Jag hoppas det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar