Han hörde av sig i går kväll, sa att han tyckte det var länge sedan vi hördes av. Vi pratade en stund och det var trevligt men jag vet inte vad han egentligen ville.
Jag ställde några frågor för att försöka få honom att säga vad han tänke/ville men jag blev inte klokare på det så jag la ner tanken på att förstå.
Jag ville inte heller gå in i den där rollen där jag "tar hand om" eller försöker få till det som jag vill...
Jag ville med andra ord inte gå in i mitt medberoende - utan bara prata en stund med en vän som hör av sig
Efteråt kände jag mig inte annorlunda än innan och det var den största skillnaden - för mig - för tidigare så har jag känt mig lycklig och avslappnad - eller ibland bara fundersam och undrat vad som höll på och hända/vad han höll på med - men igår var jag avslappnad innan han ringde (kände mig nöjd med tillvaron och mig själv) och jag var kvar i precis samma känsla efter vi pratat.
Jo nog händer det en del i mig - och det är det viktigaste för mig!
Jag håller mig på vägen!
Det blir en ny fin dag - trots "regntunga skyar"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar