Jag tror verkligen på det här med att lyssna på sig själv.
Då menar jag verkligen lyssna på sig själv för det är så lätt när man är sårad att man vill ta till sig alla goda råd man får från alla håll. Och ofta är det goda råd (det finns de som ger råd av skadeglädje också) men ändå så passar det inte mig. Kanske inte alls men kanske bara inte nu - att jag inte är mogen för just det rådet just nu och då kan jag inte vara förankrad i det heller. Jag kan inte stå för det utan vacklar.
Jag tror på att lyssna på dem som "gått före" och som inte vill fastna i bitterhet utan försöker hitta en väg där de kan komma igenom som hela sunda människor - trots smärta, sorg och känslan av förkastelse de upplevt - oavsett om de väljer att stanna med den som sårat dem eller om de bestämmer sig från att gå.
Däremot att handla enligt med dem - innan jag vet att det är så jag ska göra är bara så dumt och jag har verkligen fått erfara det den hårda vägen.
Att jag idag säger att jag känner att något som gör mig ledsen händer betyder inte att jag lägger mig i eller försöker få reda på vad som händer. Inte heller försöker jag manipulera fram någonting eller ger mig iväg för att försöka se om jag har rätt.
Det gjorde jag förut när jag inte sökte vad jag ville eller behövde - när jag försökte följa alla andras tankar och idéer. För då var jag inte trygg i de beslut jag tog - och jag kunde inter få kontroll över mina impulser till att vilja få kontroll på det som jag inte kunde "greppa" eller förstå.
Idag känner jag men jag säger att jag har känt förut - och jag vet att det jag känt varit riktigt. Jag har fått det bekräftat både efter en tid men till slut också i realtid och det räcker för mig - men det räckte inte förr än jag fick det i realtid konstigt nog (varför det var så förstår jag inte riktigt men kanske framöver)
Jag vill inte - och hoppas verkligen inte att mitt behov av att ha kontroll ska få makt över mig så jag försöker göra något annat än bara "luta mig tillbaka" och låta det vara som det är oavsett vem det än är.
En del människor kan jag höra av mig till och fråga hur det är - vill de berätta så gör det det - annars är det okej ändå. Men andra måste jag låta göra vad de gör oavsett - det måste vara deras problem och inte mitt.
Detta utan att jag slutar bry mig (på ett friskt sätt)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar