Min natt var inte så bra.
Först kunde jag inte komma till ro, så jag kom sent i säng. När jag väl kom i säng så var det ljud ute på gatans som väckte mig precis ´när jag höll på att slumra in. Sen somnade jag väl sent om sider men en katt började skrika - och sedan nästa. Jag var upp en vända och sedan tillbaka ner i sängen och somnade ganska omgående men det dröjde inte länge så började någon hamra så det ekade i trappen. Antagligen var snickarna hos grannen men de kunde väl ha stängt ytterdörren.
Låg då kvar och drog mig lite i sängen och så blev det tyst och jag somnade om en kvart - den skönaste kvarten (tror jag) på hela min vila för den gjorde mig pigg och jag kunde gå upp.
Nu har jag varit uppe ett par timmar och börjar känna mig trött igen men nu kan jag inte sova mer för annat kallar.
Jag känner mig inte lika spänd som jag trots allt gjorde i går fast jag inte förstod det.
Jag känner mig nöjd och lugn fortfarande och tänker inte så väldigt mycket - inte än i alla fall - så jag tror att min rädsla för att det inte skulle vara bra om jag kände efter hindrade mig att känna och då blev jag avstängd = blasé och tom, men som jag sa nyss, också spänd.
Jag säger ännu en gång - inget har förändrats - jag är gunnars vän.
Och hans agerande är som vanligt - så inget har ändrats där heller (inte för mig synligt i alla fall) så det är skönt att jag den här gången lyckats låta bli att nära ett hopp om att det som hände var mer än det som hände.
Jag är hans vän...
Men jag är också min vän - och förs och främst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar