...sägs det ju.
Ochjag tror att det är rätt - det är mycket positivt som händer i kroppen när vi skrattar hjärtligt.
Jag har alltid varit en människa som skrattat mycket. Jag har tyckt om livet och haft mycket att vara glad åt trots svårigheterna jag varit med om.
Jag tror att jag någon gång när jag var liten bestämde mig för att aldrig låta någon förstå hur ledsen jag var eller hur dåligt jag mådde och det gjorde också att jag inte förstod hur dåligt jag borde må pga omständigheterna.
Men den här tiden med gunnar knäckte mig nästan - och det var inte många skratt som jag hade under några år - men nu börjar jag åter komma tillbaka till mitt äkta, rena, av hjärta skratt.
Jag skrattar bara åt sådan som är roligt - aldrig åt andra människor av missunsamhet eller elakhet.
Visst kan jag skratt åt människor som beter sig illa - men det är mest bara för att jag själv inte ska dras med i det beteende de har.
Ibland har mitt skratt då vänt deras beteende för de förstått att de beter sig "löjligt" och är griniga eller arg för "ingenting".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar