Stilla

Just nu är det rätt så stilla inom mig -jag känner mig lugn och jag känner mig nästan lite blasé.
Vet inte riktigt varför kanske för att det varit så mycket tankar, sista åren, som funnits inom mig och nu finns nästan inga tankar alls.
Ja, det är ju inte tomt i huvudet - men bara så lugnt.
Känner mig harmonisk - men sist jag kände mig positiv så kom ju ett bakslag så jag fortsätter att ha koll på mig själv.
Det enda som jag är rädd för är att detta "hålla koll" på mig gör att jag stänger in mina känslor och behov i stället för att bara låta dem vara - och det vill jag inte.
Min vana trogen att inte bli för glad när det känns bra - för då lurar någonting katastrofalt "runt knuten".
Hm
Det visar sig.
Går på vägen - tror jag - för annars sitter jag i skogen och gömmer mig (och det är inte bra alls!)

  Lämnar allt åt Gud.
Jag vill se var jag är....
Jag tror jag är så rädd för att springa upp i skogen så jag går på vägen och spänner mig för att inte göra några spontana rörelser som för mig dit upp...i stället för att bara njuta av min promenad på vägen....
Jag har vistats så mycket uppe i skogen de sista åren och inte klarat av något annat - dessutom var jag upp en vända för inte så länge sedan (detta kan säkert göra vem som helst i beredskapshållning)...

nej nu ska jag slappna av och bara njuta av att jag är nöjd (i alla fall nöjd just nu)
Men det är konstigt vad som kan komma fram när man "pratar" i stället för bara tänker
och jag känner att jag har varit spänd och nu slappnar av ...
nu är det sängen som gäller!