fredag 16 september 2011

Rädslan för att vara jag finns kvar - i alla fall lite...

Jag läser gårnattens inlägg och ser samt minns gårkvällens "skogsspring".
Jag inser ju att jag verkligen ville försöka hantera mina känslor och rädslan för dem på ett så knäppt sätt.
Jag törs fortfarande inte stå för det som är jag - att jag känner när något är galet hos gunnar - även om jag inte är nära honom och ser honom därför att då "sticker jag ut" jag "syns" och folk kan tycka och tänka om mig negativt för att jag står för det.
Om det vore så att jag inte kände av gunnar utan bara inbillade mig så skulle det ju vara så hela tiden och samtidigt skulle det ju inte komma "från det blå" så där - och absolut inte dyka upp när jag inte alls har gunnar i tankarna alls. Nu försvarar jag mig - och det är bara löjligt! Jag behöver inte försvara mig!
Jag känner att jag har rätt - men kanske har jag fel och då får det väl vara så då.

Det här är något som jag måste gå igenom - och hantera (lära mig att hantera på rätt sätt - och jag tror jag lyckats ganska bra sista tiden, innan igår) för att komma vidare.
Kanske var det för att känslan jag fick kom när jag fortfarande var arg på gunnar - och inte riktigt kunde hålla isär de känslorna (ilskan har inget med känslan om att det är något galet hos gunnar.

Och idag kunde jag se klart varför jag var så arg på honom. Igår kväll anade jag bara.
Han har betett sig (sedan jag sa att jag är hans vän) på samma sätt som han gjort när vi umgåtts. Han har dragit mig till sig för att sedan bli kall och bortstötande.
Jag vet inte om han trott att jag kommit honom närmare för att han varit varm - och jag varit snäll eller vad det är. Eller om det går på ren impuls hos honom när någon bryr sig om honom för att han är han.
Han är inne i sitt spel i alla fall - och det betyder ju att han fortfarande är i missbruket.
Men det har inte med mig att göra - min vänskap har inte med hans havande och görande att göra - utan är baserat på att jag tror det är rätt.

Trött dag - jobb nu - resa senare - får väl sova på vägen för att orka helgen.
Men jag känner lite spänning och glädje inför vår resa - och umgänget med vännerna
Det blir en fin dag - och en fin helg!

Inga kommentarer: