...i mina inlägg.
Det svängde fort. Jag tycke det kändes som mycket längre tid från att jag hade fått höra att jag strålade tills att jag började känna saknad.
Det säger ganska mycket också om hur jag har haft det. Att jag har haft en väldigt lång jobbig tid bakom mig där det mesta har handlat om att mina tankar har varit hos gunnar.
Men det är inte så att jag tiden innan hela tiden tänkte på gunnar heller - fast något längre tillbaka så gjorde jag det hela tiden.
Jag var med vänner - tänkte på gunnar.
Var på kalas - tänkte på gunnar.
HADE kalas - tänkte på gunnar.
Hade sorg för ett bortgånget husdjur - tänkte på gunnar.
Var på bio - tänkte på gunnar.
Umgicks med barn - tänkte på gunnar.
Såg på tv - tänkte på gunnar.
Somnade - tänkandes på gunnar.
Vaknade - första tanken var på gunnar.
Men jag ville inte ha det så - jag ville ha mitt liv tillbaka
och jag ville få bli mig själv
Jag kan inte säga att jag var mig själv fullt ut när jag träffade gunnar - då hade det inte blivit så här det är jag övertygad om.
Men jag var ändå på väg att bli den som var jag - jag höll på att skala av "blad efter blad" på "blomkålshuvudet"!
Men när det blev som det blev med gunnar så hämtade jag upp några "gamla ruttna blad" - som tidigare bara hade hängt med, mer eller mindre, knappt använda - och svepte in mig själv i dem ordentligt.
De var kladdig och slemmiga och mycket svåra att bli av med - men jag tror ändå att jag är av med dem nu!
Tillbaka till vad jag tänkte i starten: det svängde fortare än jag trodde men jag fick ändå mer glädje och styrka av den tiden än jag haft på mycket länge.
Och jag känner mig nöjd och till freds med mig själv fortfarande - trots att jag kände mig sorgesen ett tag
Hm
Glad att jag är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar