Idag har jag bara varit så arg på gunnar - och han har fått veta det också.
Jag vet bara att jag är arg - och att det är befogat - och jag tänkter faktiskt tillåta mig vara det.
Jag har inte ångrat tanken på att jag är hans vän - men jag är inte en mes för att jag är det jag är faktiskt stark som kan se den gunnar som finns under allt skit trots allt jag har varit med om.
Men idag är jag arg - och jag bryr mig inte om ifall han tycker det är okej, om han nonchalerar mig eller om han skulle få för sig att försöka vara "snäll" för att få mig att tänka annorlunda.
Vi har ingen speciell kontakt nu så jag kan verka helt irrationell som tänker så här - och kanske är jag också det - men det är mina känslor och jag vill vara sann med dem och med mig själv - för att kunna komma vidare.
Det kanske är så att jag måste få ha mina känslor nu - eftersom jag inte kunde ha dem när vi hade kontakt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar