...så har jag inte mycket att säga...
Kanske är det för att jag har lämnat allt mer och mer till Gud.
Och inte bara med ord utan i hjärtat också.
Jag hade mycket rädsla och mycket ångest tidigare.
Jag var som någon som hade ett ankare i båten och när stormen kom så slängde jag i - det för att inte fara omkring allt för mycket - men det visade sig att jag inte hade satt fast ankaret i kedjan som satt fast i båten.
Nu blev ju båten ännu lättare och for omkring ännu mer då den var så lätt.
Jag var helt enkelt helt ensam - och rädslan var enorm samtidigt som jag försökte på alla sätt att få en fast förankring, till och med att fästa mig själv vid kedjan för att hoppa i vattnet och försöka hitta ankaret.
Jo, jag höll på att gå under!
Jag vet inte vad som var vändningen - eller om jag gjorde något som gjorde att den kom - men den kom och nu är jag där jag är.
Fortfarande i ett väntrum - i väntan på att få ge mig vidare.
Men jag börjar ana att jag har för tung packning och att en del ska plockas ut - men vad ska bort?
Det är bara att vänta tills jag inser att det där behöver jag inte ha med - eller att jag verkligen inte borde ha med det.
Jag har rensat hemma ganska ordentligt - flera gånger under en 15-årsperiod (utan att egentligen ha köpt något nytt) och på resa ska man inte ha för tung packning som tynger ner en. Det ska vara lätt att förflytta sig från en plats till en annan.
Jag började nog med en väska på 50 kg - nu är jag på 20 kg och det är vad som är tillåtet på flyg men kanske inte nödvändigt - men jag ska nog ner till en weekendväska och en ryggsäck för det allra viktigaste som jag aldrig får lämna. Guds ord (ledning i livets situationer), pass (vem jag är), pengar (att användas för gott - inte att styras av) mitt husdjur (kärlek, omsorg och värme), en huvudkudde (för vila), vatten (livgivande) och jacka (står emot världens kyla).
Mina tankar - men jag vet inte vad jag har kvar att rensa bort - jag kan inte öppna väskan och se.
Väskan öppnas när jag vaknar över något eller hamnar i en situation där väskan öppnas - så vänta tills jag är klar.
Jag tror dock att jag är skyddad i det här väntrummet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar