Jo, jag älskade gunnar men jag lät inte kärleken styra mig när jag insåg vad han höll på med.
Jag lät rädslan styra mig samtidigt som jag slogs med den förkastelse som jag levt med sedan jag var barn för att inte få återinta mig.
Tyvärr så fick kärleken stå tillbaka - i stället för att jag grabbade tag i den som en livboj och bara hängde på den för att överleva. Nu fick jag ju kämpa och "trampa vatten" när rädslan sköljde över mig och förkastelsen försökte att dränka mig.
Det spelar ingen roll vad gunnar gjorde, valde eller tänkte - JAG skulle ha valt kärleken.
Det betyder inte att jag skulle ha tillåtit gunnar fortsätta som han gjorde - det gjorde jag ju nu - det betydde att jag valde kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar