Jo, då...

...jag vilar rätt så mycket ...men idag - på eftermiddagen - har jag saknat igen....
Det gör jag varje dag men lite extra mycket i dag.

Det käns som att han har varit ute på resa och snart är hemma igen - som en sjöman - det är en konstig känsla men den finns där...

Jag känner inga negativa känslor längre - utom sorg om det räknas som negativa känslor
tänker mig att sorg är att läka på rätt sätt...

I vilket fall så är vilan väldigt stark just nu - och det är skönt
Jag inser att jag inte har vilat alls under nästan 5 år - inte ens då jag släppte (bestämde mig för att jag inte vill längre - och tog avstånd till gunnar)

Han tog kontakt lite då och då - per mail och lika så jag - men jag bestämde mig för avståndstagande men så fort jag visade det lilla minsta svaghet att ha kontakt så kom han (konstigt egentligen när jag tänker på det - eftersom han gjort som han gjort)

Kan int låta bli att undra om jag också nu...?

Men nej, den tanken lämnar jag därhän!
Jag vill inte ha en man som inte kan bestämma sig för att de känslor han har för mig är värda att satsa på - eller att min kärlek räcker till och är bra nog...

Men som sagt det känns som han är på resa och snart är hemma igen ....
Knasigt jag vet - men jo, då så är det...