Jag ser vad jag själv gjort och som gör mig mer ont än det gunnar gjort mig för att jag förvandlades till något som inte var jag ...
Jag blev det han behövde för att rättfärdiggöra sitt beteende - jag gav honom den bästa orsaken som han letade efter till att han inte skulle satsa på mig
Jag tar inte ifrån honom hans ansvar alls - för han hade redan bestämt sig innan jag reagerade som jag gjorde men jag inser ju att jag verkligen underlättade för honom - han behövde inte lyssna till sitt samvete (om han inte redan har slipat bort det för länge sedan) därför jag betedde mig som jag gjorde.
Nåja - jag slipar på ett mail till gunnar - där jag avslutar min "knäppighet" och jag känner verkligen att jag är på väg att bli fri från det knäppa (även om saknaden efter och kärleken till gunnar inte är borta)
Jag vet inte om jag ska skicka det ännu men jag skriver det som om jag ska det i alla fall så får jag se när jag känner mig klar med det - för det är som en tavla som målas det sätts dit en lite sak till då och då, det tas bort något eller ändras då och då.
Det "slipas" som sagt
Jag mår bra av att få säga att jag gjort fel när jag gjort det - och inse mina brister och mina tillkortakommanden och lägga fram dem i ljuset - och be om förlåtelse för det
Man kan ta på sig sitt ansvar - och be om förlåtelse - utan att ta bort den andres ansvar
För gunnar får verkligen ta sitt ansvar för vad han gjort mig - och det kommer att komma ikapp honom en dag - om det inte redan gjort det.
Det är skillnad att leka med dem som leker - och att leka med dem som inte gör det (och som desutom är tydlig med att den inte leker redan från början)
Nåja - det är inte mitt problem
jag är ute efter att bli fri min knäppighet - som egentligen inte är min
Vi får se när jag är klar med mailet - och om jag skickar det
Skickas det får vi se om det ger något mer än min frihet - men "den dagen den sorgen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar