onsdag 29 augusti 2012

Ett öppet hjärta...?



Jag har ofta tänkt att det inte var värt att öppna mitt hjärta för gunnar - därför han inte uppskattade det
Jag förstår i dag att något har gått mer fel hos honom än hos mig - man gör inte mot en annan människa som han gjort om man är frisk i sitt känsloliv.

Jag har haft en relation till en man - där vi var på olika ställen i livet - vi tyckte väldigt mycket om varandra och om vi varit på samma plats  så kanske vi hade kunnat bygga en tillvaro tillsammans.
Nu var han ärlig med vad han ville - och jag lika så - så vi kunde umgås och vi kunde njuta av vårt umgänge samtidigt som vi var rädda om våra hjärtan och känslor.
(Detta är den enda man som jag haft en sådan relation med - det är inget jag brukar göra så det var väldigt speciellt)
Han träffade en tjej strax före jag träffade gunnar - och liksom i min och gunnars fall, träffade hon en annan men kom tillbaka till min vän - inte så att varken hon eller gunnar kan sägas ha svikit i det läget för det hände så snart inpå att de träffat oss.
Ett tag till träffades min vän och jag och sedan började han och tjejen träffas igen - och jag klev åt sidan. De har idag bildat familj.
Det fanns inte en tillstymmelse till att jag skulle ha försökt få honom att ändra sig - han var ärlig, han lekte inte med mina känslor, han ljög inte för mig och jag visste var jag hade honom hela tiden.
Jag känner odelat glädje och kärlek till honom i dag!
Några månader efter att min vän och hans tjej blivit tillsammans igen så började gunnar och jag att träffas igen.

gunnar kändes genuin, ärlig och så genomgo - så jag kunde inte tänka mig annat än att han var ett kap. Men historien blev inte lika fin för mig som för min vän som vi alla vet.

Så var det värt att öppna mitt hjärta för gunnar?
Ja, deffenetivt ja, för jag har fått ta tag i en massa gammalt skräp inom mig som jag fått bearbeta och kasta bort från mitt undermedvetna
Jag har kommit ut, ur helvetet som detta varit - som en mer sann människa mer sann jag, mer äkta och synlig. Jag är starkare i dag - än jag varit förr. Förr var jag stark som en mur - idag är jag stark som ett grässtrå.
Jag fick känna hur det är att älska - utan att gömma sig - och det är stort!

Visst har jag saker att jobba på hos mig själ - ännu - men...
Idag är jag jag utan att skämmas!

Inga kommentarer: