Det här brevet önskar jag verkligen att jag kunde skicka till dig men jag har lovat att inte höra av mig till dig mer så därför kan jag inte göra det...
Du ville ha anledning till att det inte skulle funka mellan oss - och jag gav dig det när jag förvandlades till något som i grund och botten inte är jag.
Att du inte tyckte att jag kunde duga berodde inte på att jag inte var bra nog, fin nog eller att jag inte hade något att ge dig (på olika plan) - det berodde på något/någon annat/n som lagt den grunden i dig.
Och du vet att det inte var/är jag - den som jag förvandlades till pga smärtan och rädslan jag kände - för du vet inom dig vem jag är (även om du intalar dig själv att det var tur du kom undan)
Den jag förvandlades till skulle inte jag vilja ha heller - så det är inte något konstigt att du sprang så fort du kunde när jag till slut bara var odräglig.
Rädsla är en stark känsla som kan få folk att behandla den man älskar illa - och göra allt för att få dem att ge sig av.
Förlåt mig för att jag tillät min rädsla och smärta driva mig att skriva saker som var onödiga
Förlåt mig för att jag tillät min rädsla och smärta driva mig att skriva saker som var onödiga
Vi visste båda hur allt låg till jag behövde inte mejsla ut det
Det enda jag ville var att få älska dig och få fortsätta känna din kärlek
Det gjorde fruktansvärt ont när du tog bort den från mig - och visade mig att du inte tyckte jag var värd något
Jag var lycklig när jag älskade dig - men på något vis så trodde jag att det enda sättet jag kunde hantera det på när du visade mig att du hellre ville ha någon annans kärlek - var att sluta älska dig att stoppa mina känslor (och det var det jag försökte göra - på mitt bakvända sätt)
men jag kunde ha fortsatt älska dig - även om du inte ville ha min kärlek
och även om jag inte längre såg dig
Jag talade om i början för dig att jag inte kunde det här spelet - och jag ljög inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar