Jag har i mitt liv inte velat visa dem som gjort mig illa att det faktiskt är så.
Jag har liksom satt upp en mask som har sagt att jag skiter fullständigt i det där - eller vad någon gjort mot mig
Jag har kunnat vara ledsen en stund i min ensamhet men ganska snart stängt in den sorgen också
Med gunnar gick det inte - men samtidigt som jag bara öppnade mig mer och mer för honom så försökte jag stänga igen och sätta på mig masken för att han inte skulle förstå hur det var
och ärligt så tror jag han förstod mig lika lite som jag förstod honom
för liksom han ena gången visade kärlek och i nästa knuffade bort mig
så visade jag mig kärleksfull och glad - men när han knuffade bort mig blev jag ömsom öppen och talade om hur jag kände det - både det som gjorde ont och den jag trodde på - för att i nästa säga att han gjorde bäst i att vara med andra och ge sig i väg, att jag inte var intresserad av honom och att allt var skit samma.
Lika dant var det med sorgen jag försökte verkligen stänga in den men den bara trängde sig ut igen - därför blev jag också väldigt ledsen strax efter att jag hade varit uppåt och trott att jag var på väg framåt och att jag började bli klar med mitt arbete med mig...
Jag försökte verkligen stänga in mig men ,......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar