...och det måste få göra ont så att det sedan kan få får kraften att helas igen.
Nyss fick jag dessa ord av en person:
"For the Lord your God is he who goes with you to fight for you" - Deuteronomy 20:4.
He does raise each of us up
Jag lämnade gunnar och hans förehavande i Guds händer i morse - och talade om det också (om han nu fick det eller inte vet jag inte men gjort är gjort ändå)
Det har gått så länge så länge.
Och jag tror säkert att han liksom han pratat om andra med mig - och trott han ska få medhåll/medömkan av mig som han inte fick då jag har lika mycket förståelse för andra kvinnor som för honom - och för mig (nu efteråt) - pratat om mig till sin utvalda idag och tror att hon ge honom det han vill ha (för de flesta går på en man som verkar så lugn och belevad som gunnar gör)
Men jag vet att tex män som misshandlar - är de som man minst anar skulle kunna göra det (om man inte känner i atmosfären mer än man ser på hans yttre beteende och utseende)
Jag är så trött - och jag är så ledsen - för att jag har hållt på som jag gjort men jag skulle inte vara mer jag än jag någon sinn varit om jag inte gått igenom detta
Tacksam?
Nej, men jag ser att det har gjort något gott ändå
Men jag tror jag kunnat nå hit om gunnar varit okej också - det hade bara gått mycket mindre smärtsamt och mycket mer smidigt då.
Ja, ja, nu är det som det är och det går framåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar