...därför att jag har aldrig blivit tröstad i alla fall...
Jag har gått i över 4 år och försökt att få det rätt, försökt skydda mig och försökt att få mig själv att förstå samt visa mig själv att jag´inte har fel (eller har varit nojigt svartsjuk)
Jag är inte en svartsjuk person - och jag har blivit bedragen förr men inte känt som nu...
Det jag hade behövt göra var att ta hand om min smärta - som behöve få läkedom ....
Jag har haft så svårt att låta smärtan/sorgen få jobba sig igenom - även sen jag förstått att mitt hjärta håller på att förblöda av kross och rivskador
jag är så ledsen - det gör så ont
men det är bara att låta smärtan gå igenom hela vägen - jag vill inte hindra mig själv till det igen
men är rädd att jag gör det ändå
Det är så svårt!
Jag är inte längre ledsen för gunnars skull
jag är ledsen för att jag öppnade mig för fel person ´- som inte hade en take på mina känslor
Än en gång mötte jag någon som bara såg sig själv - och tänkte på sig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar