Jag satt och tänkt/bad över en sak som jag brukar göra som jag inte känner mig så där jätteglad över att jag gör.
Jag gör det inte konstant men ibland när jag känner mig ensam, ledsen eller besviken - jag känner efteråt att jag använder det som ett straff (som för att säga till mig själv att jag inte är värd bättre) men det är mycket mer sällan numer än tidigare. Det känns oftast bra just när jag ska till att göra det men efteråt så kan jag börja gråta för jag känner mig så utsatt och utanför...
Jag vill inte göra det (har inte gjort det nu eller idag men) - jag satt och tänkte/bad över det hela; tänkte på var i från jag fått det och förstår (i alla fall en del av varför jag använder just detta som ett straff).
Då kom det till mig att det är en del i det uppror som jag gjort mot att jag blev illa behandlad som barn - och att jag på samma gång straffar mig för att jag gör uppror.
Jag fick inte tycka, tänka eller ens andas annorlunda än vad mina mamma - för då ....
Det gick dessutom inte att tillfredsställa henne för hon var också nyckfull...
Mitt uppror gick ut på att gå emot min mormors normer och idéer (för hon var väldigt bestämd hon också men mycket mer klart och mycket mer konsekvent) men dessa idéer kunde göra att jag gick emot mina egna känslor för upproret som jag behövde göra fick inte göras (inte för någon av dem) och därför var det destruktivt för mig själv också - men ändå på ett sätt som gjorde att jag inte märktes så mycket. Helst skulle jag inte märkas eller synas alls - så upproret jag försökte göra blev bara en stum flickas försök att skrika. Det gjorde bara mig själv illa.
Jag gör tydligen fortfarande uppror - och jag gör fortfarande mig själv illa.....
Och i detta har gunnar ingen orsak - mer än jag faktiskt saknar honom, de känslor jag fick för honom och de känslor jag fick i mig själv med honom.
Allt är borta!
Jag har liksom bara stängt av allt - och DET gör ont!
Men jag kan inte göra på annat sätt när det ser ut som det gör....
Men jag vill inte vara upprorisk - för jag har inget att vara upprorisk mot (och jag har bara gjort mig själv illa - och ingen annan har fått känna på det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar