...jag har haft det så bra sista tiden - och verkligen fått njuta av tillvaron.
Jag har fått bekräftelse på att jag är bra som jag är - utan att övertyga mig själv om det som jag gjort hela mitt liv. - Och när allt hände med gunnar så fick jag verkligen slita för att förstå att jag är bra som jag är - för gunnar litade jag verkligen på och då måste ju han ha rätt som behandlade mig så illa. Det måste ju vara fel på mig - precis som jag trodde på mamma som barn.
Men varken mamma eller gunnars handlande hade rätt - jag är bra som jag är och jag behöver inte övertyga någon - varken mig själv eller någon annan om det.
Det är mest deras förlust att inte inse att jag är en bra vän och medmänniska - men också partner...
Som sagt - eftersom jag har skrivit om hur det var - och att det inte är så nu
är nog en rädsla över att inte få må bra längre
Jag ska försöka leva i nuet och njuta av det - som Nalle Puh - och vad som kommer sen får jag ta sedan...
Rädsla ska inte få ta över mitt nu - som det tagit över så mycket annat i mitt liv...
Nu är det dags för att krama kudden
och drömma något fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar