Jag hör hans hjärta ropa till mitt...

...dessvärre så kan jag inte svara....
Jag måste vara rädd om mig själv - jag har redan tillåtit mig själv gå igenom "helvetet" mer än en gång för gunnars skulle
Om han inte väljer att slåss för att vara sig själv - och välja mig - så måste hans hjärta få ropa tills det till slut inte orkar ropa längre ....
och det är inte för att mitt inte har svarat
det är för att gunnar har valt att HANS hjärta inte har någon betydelse
det är annat som gunnar tycker är viktigare.

Jag blev tokig av att bli behandlad som jag blev - men det var ändå friskt på sitt sätt
att inte reagera och bara låta gå - och hoppa på nästa i stället - är inte sunt

Jag har aldrig släppt in någon annan så som jag släppt in gunnar och aldrig öppnat mig för någon som för honom - och alltid låtsats som det regnat när någon varit dum mot mig....
men jag har ändå inte gått från den ena till den andra - jag har varit räddare om mig själv en så (och troligtvis för rädd för att göra mig så synlig för andras nyfikenhet - ärligt)
men jag tror att det är friskt att vara rädd om sig själv och andra - för att få hjärtat krossat gör ont och till slut slänger man bort de spillror som finns kvar därför att man orkar inte med mer smärta
då är det bara att släppa en och ta en ny i samma stund - för man bryr sig verkligen inte om vare sig själv eller andra..

som sagt jag hör hans hjärta ropa - jag är ledsen men det är inte min sak om mitt hjärta ska kunna svara - det är gunnars ansvar att vara rädd om sitt hjärta!

jag vill bara säga att jag är inte på väg tillbaka i något försök att nå honom
jag bara känner hans hjärta ropa i kväll...