Ingen som inte upplevt något liknande kan förstå hur svårt det är att hitta ut igen när man gått så vilse...
Mörkret som finns runt en - sedan kommer kvällens mörker närmare och närmare också - grenar och buskar och sly som drar i en. Till slut får man lägga sig ner under en gran och vänta...
Det är när man gör det - som rädslan försvinner och ljuset kommer tillbaka sakta men säkert först med gryning och sedan mer ljust. Till slut är det så ljust så man kan börja leta reda på vägen genom skogen.
Men för mig blev det mörkt och flera granar att ligga under innan jag till slut hittade vägen - och blev så orädd att jag kunde gå stadigt på den och inte springa in i skogen och gömma mig eller dra i en massa skräp.
Det är skönt att gå i ljuset igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar