idag är jag ledsen

...men det är bra - hoppas jag....

Något hände som tillät smärtan ta tag i mig igen - och känslan av att ha blivit föraktad så stark
Det hjälper inte - jag är född till detta. Hela mitt liv har varit lika.

Varken familj, vänner eller annat - bryr sig om mig och det har alltid varit så - och det är jobbigt att sätta gränser och att lära sig behöva göra det för att inte bli trampad på eller bli behanlad med förakt.

Så fruktansvärt dåligt av människor att inte kunna vara skysst fast de har chansen att bete sig illa - jag trampar inte på andra och då trampar de som är vana att bli trampade på på mig också.

Nej jag har vänner som inte gör det - men de har så mycket med sig själva att göra; familjer och jobb och andra vänner i massor. Det är jag som är ensam för jag fått välja bort så många av dem som jag tidigare såg som vänner när de visade att det inte var det för jag sa ifrån vad jag inte gillade.
Men jag känner mig ensammen därför att de har en massa - som jag visst unnar dem och inte alls missunnar dem - men jag känner mig ensamen därföra tt jag inte alltid kan få en tid om jag vill med dem och för att inte bli nekad så orkar jag inte höra av mig heller.
Just idag är jag ledsen!
Det är inte alltid så här men idag är jag ledsen!

Något kom ikapp mig - och det är tur det så jag ser att jag inte riktigt är färdig ändå.
Det gör ont men det är som det ska.

Jo det handlar om gunnar
han kan fortfarande göra mig illla fast vi inte ens ses längre.
Och om jag ska vara ärlig så har han ända sedan han förstod att jag älskade honom velat göra mig illa.

SKIT OCKSÅ!