Obstinat

Jag har ytterligare ett ord som talar om för mig varför jag i mitt uppror gör som jag gör - det är obstinat - jag har blivit så kuvad så jag har tvingats till att antingen krypa ihop helt och dö  - eller att bli obstinat.
Det är det obstinata som håller mig kvar i det jag - i mitt uppror - tänkt göra trots att jag ser/känner att det inte är bra för mig. I det blir det destruktivt för mig och skadar mig.

jag vill inte vara så längre - jag vill inte varken vara upprorisk eller obstinat! Jag behöver inte vara det!
Jag är jag och jag är bra som jag är - oavsett vad andra tycker eller tänker om mig eller det jag gör, tycker eller står för.
Jag behöver inte vara upprorisk idag - för idag är det faktiskt jag som är den som kan styra min tillvaro.
Ingen kan styra min tillvaro i dag - om inte jag tillåter det - utom jag!

Gud vill oss väl - även mig även om jag ibland inte trott det - och mot honom behöver jag inte vara upprorisk eller obstinat för att kunna överleva. Jag behöver bara lita på att han kommer att hjälpa mig att ordna allt till det bästa!

Tänk att jag för att överleva tagit till något som gjort att jag varit destruktiv mot mig själv - bara för att jag måste hålla fast vid mig själv för jag inte haft någon att lita på. Så även när den som jag borde kunna lita på men som absolut inte gick att lita på hade rätt så kunde jag inte följa det för rädslan att släppa mig själv (igen).

Vara jag - är det som är bra!
Vad är mina känslor - och följa dem när jag känner dem - är också bra!
Det betyder att jag kan slappna av och bara vara -
 inte hela tiden stå i beredskap på att något negativt ska hända

Helgen har börjat bra - även om jag fortfarande är trött av min sjukdom som inte är riktigt över än.

Allt gott till alla där ute som kämpar!