Livet blir bara bättre och bättre

Jag trodde att jag inte skulle klara av att gå vidare - och vara normal - eftersom mitt hjärta verkligen var brustet. Smärtan som jag kände av gunnars svek - men som jag gjorde allt för att inte se och för att få det att vända - var nog värre än om jag fått ett ben avslitet.
Smärtan var mycket värre än att föda barn i alla fall.
Och rädslan för att förlora - som jag alltid gjort i mitt liv - var lamslagande.

Jag var bara något som gunnar använde sig av - som han inte ville skulle betyda något eller som han ansåg bra/fin nog att vara en partner
smärtan över att han manipulerade mig att börja älska honom samtidigt som han inte hade en tanke på att älska tillbaka

jag är bättre värd än så - och det spelar ingen roll om han har/hade känslor för mig (som jag faktiskt fortfarande inte kan förneka) så ville han inte det - och det sätter inte gunnar i någon bra dager

jag känner att jag är fri från honom nu - även om jag inte kan starta något förhållande
men idag vet jag att jag vill inte ha honom som han är