söndag 18 mars 2012

Idag undrar jag...

...om jag verkligen går åt rätt håll eller om jag bara går på och sätter på mig något annat som skydd för att inte se sanningen.
Jag menar; jag har verkligen under min uppväxt lärt mig att inte se sanningen - både för att jag blev tillsagd att inte göra det (även om man inte sa "se inte sanningen" utan mer sa hur sanningen var fast jag såg,kände eller upplevde något annat) men också för att det gjorde ont att se sanningen och därför gled jag hellre in i en tillvaro av förnekelse och till viss del (men väldigt liten del) drömmar.

Så jag är mästare på att inte se sanningen!

Idag vill jag se sanningen - smärtsam och jobbig kanske men så viktig att se den
Men ibland är ju sanningen inte som den ser ut - även om det sägs att det är sanningen
och när jag känner/upplever att sanningen inte är den som jag ser med mina mänskliga ögon
DÅ vet jag inte riktigt vad jag ska tro är sant eller inte - för jag har upplevt detta som barn också och blev tillsagd att jag var dum, löjligt och inte skulle tro mig mer än vad jag var (vilket var inte var något bra) - och till slut böjde mig för det jag fick höra även om jag kände att det jag hörde och såg var fel.
Men när jag blev vuxen och själv hade barn (som inte var så litet) då fick jag bekräftat att det jag känt/upplevt som sant verkligen var sant.

Så; vad gör jag idag då?

Vad är sant och vad är inte sant?

Jag behöver verkligen få lugn och ro i detta - men det gör mig knäpp ibland - SÅÅÅÅÅ TRÖÖÖÖÖTT!

Jag känner mig glad i mig själv och jag känner mig nöjd med mig själv - ändå så är det här jobbigt
Att inte veta säkert om jag är rätt eller fel
och håller jag i fel saker - eller är det rätt?

Snurr!
En grå dag - men den blir nog bra i alla fall

Jag är ärlig med mig själv - om mig själv
och det borde leda till något gott i alla fall

Inga kommentarer: