Det som jag är mest ledsen för - när det gäller mig själv i kontakten med gunnar ´- är att jag lät min rädsla få övertaget.
Rädslan att bli bortvald, rädslan för att göra bort mig, rädslan för att inte duga, rädslan för ....
Emellanåt så funkade kärleken i mig - men rädslan var för stark och jag förstår ju att rädslan blir stark när föraktet hela tiden pockar på...
Jag kunde i kärlek sagt åt gunnar - "du har valt det du valt - och det är inte jag - ha det så gott" och låta honom vara...Det spelar ingen roll om han valt att inte tycka jag var värd nåt, om han valt någon annan eller helt enkelt valt sin rädsla .....
Idag känner jag bara kärlek till gunnar - och till mig själv
trots alla fel både han och jag gjort
Visst kan jag känna vedmod men inte någon ilska, rädsla, hat, bitterhet och inte ens ånger för att jag valde att älska gunnar
Jag valde livet - även om jag fortfarande var fast i gammal skit fast det visste jag inte då - och det har gjort att jag kommit dit jag är idag
och jag kan säga ÄRLIGT att jag inte är bitter - även om jag ibland minns något som ger mig lite sorg en stund men sedan går det över för jag är inte kvar i det längre - jag är fri!
Allt gott till dig gunnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar