Jag trodde aldrig att jag skulle komma igenom smärtan och sorgen som jag upplevde.
Känslan av att inte duga - inget nytt men jag hade aldrig trott jag skulle få uppleva det med gunnar.
Jag gick genom dödskuggans dal - och jag fruktade allt - men Gud var med mig och han förde mig till vila och ro.
Idag så ser jag att jag har vandrat genom en livskarta som någon annan ritat för mig.
Det var inte min karta att gå efter men jag har gjort det.
gunnar var bara möjligheten för mig att släppa taget om den kartan.
Men det gjorde ont att jag trodde på en ny karta som inte var äkta.
Nu har jag den kartan som är min och livet känns enklare men inte helt lätt.
Jag har frid ändå på dessa stigar och jag får äta vid fulldukade bord av frid, glädje och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar