För mig verkar det vara tvärt om när jag känner mig lugn och nöjd - och kanske till och med lycklig
och berättar det
då får jag smällar som heter duga
Jag är jag och jag är nöjd och glad att det är så
Jag tycker att livet är rätt så härligt och jag vill faktiskt fortsätta göra det - trots alla "påhopp" jag får på både psyke och kropp
Jag är trött på att behöva känna smärta för ett val som jag fortfarande tror var rätt att göra av mig och nu säger jag som jag känner:
Jag tror att vi hör ihop jag och gunnar - men han vill inte tro det och gör tydligen allt för att bevisa för sig själv - och mig - att det jag tror är fel.
Jag låter honom göra som han vill - jag har ingen som helst tanke på (längre) att försöka överbevisa eller på annat sätt få honom att förstå att det jag tror är rätt är det.
Ja, visst, jag kan ha fel men det är inte omöjligt att jag har rätt heller men om han - som är en del av det som jag tror på - inte vill vara med så kan jag aldrig visa det eller bevisa det (inte ens för mig själv) så med andra ord låter jag gunnar göra som han vill
OCH JAG FORTSÄTTER MED MITT LIV!
Så allt som vill dra mig tillbaka till något som inte är jag - lämna mig i fred!
Jag mår bra idag - och jag vill fortsätta må bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar