Ganska mycket jag

Jag läste någon stanns att om jag är rädd för vad andra ska tycka om mig så blir jag ganska självupptagen.
På ett sätt håller jag med men på ett annat inte - för jag har varit så fokuserad på att ställa upp för andra så jag har inte haft en tanke på hur jag beter mig - för det har bara handlat om att ha andra i fokus så de mår bra.

Jag började se mig själv och började undra vad jag ville och vad jag kände och vad jag behövde och vad jag hade för önskningar
när jag började med det så såg jag att mycket inte var som jag ville, kände för, behövde eller önskade att det skulle vara (i mitt liv)

När jag började försöka göra ändring blev det motstånd på i stort sett alla håll - och till slut fick jag välja bort en del människor som fanns i mitt liv för att få bli den jag var...

Jag trodde att jag var nära att vara den jag var menad att vara när jag träffade gunnar - och det var därför jag också vågade att öppna upp mig för honom och för kärlek och vara öppen
men allt brakade ihop och hur mycket jag än försökte så blev det bara värre och värre
Det var som om han ville göra mig illa och mer illa ju mer jag trodde på honom

till slut blev jag någonting jag inte är och aldrig hade varit
när jag öppnade mig så öste också det som jag tidigare dolt inom mig (överlevnadsstrategier funkade inte längre så de blev extremare och värre än tidigare)
och jag kan ärligt säga att jag tror att det starka i mig eggade gunnar att göra allt för att krossa mig
och min kärlek gav honom bara bensin till elden att jag skulle förnedras

Jag tror att vi var menade för varandra - men han valde att knäcka, krossa och förnedra mig i stället
för hade han inte velat ha mig hade han bara kunnat sagt det - inte säga att han inte ville missta mig tex
han lekte en katt och råtta lek med mig - och den här råttan blev väldigt sönderriven och sönderbiten
näst intill döden
men ändå försökte hon göra allt för att inte tycka illa om katten

men till slut så var råttan så illa där an att hon helt enkelt inte längre såg någon väg utan att spela död - för att komma undan katten

Jag fick aggera på ett sätt för att gunnar inte längre skulle göra mig illa (för han ville mig verkligen illa och jag tror att det var för att jag älskade honom han ville det)

Ja, ¨så - och det var det jag ville komma fram till - i den här bloggen handlar det väldigt mycket om mig; mina känslor och behov, min vilja och mina önskemål, mina smärtor och mina tankar

Jag bryr mig väldigt mycket om andra människor - och jag älskar dem - men jag har haft svårt för att orka visa det och jag håller på att lära mig hur jag gör det - utan att utplåna mig själv

Därför är bloggen bra för mig

Jag tar mig framåt
förr inget alls
så ett steg fram och ett bak
sedan två steg fram och ett bak
idag är det kanske tio steg fram och ett bak - ibland är det två bak
men det går väldigt bra framåt i alla fall

Det handlar om mig här - i alla fall än så länge