leendet sitter kvar på läpparna genom dagen - även om en tår har fallit då och då
jag sörjer
jag sörjer nog mig själv mest - som inte fått möjligheten att bli stark, få självförtroende och ha full respekt för mig själv
Att gå omkring med ett självförakt pga hur jag blivit behandlad som barn - att ha kämpat mot självföraktet som blivit inmurat i mig hela livet
jag sörjer allt jag kämpat med för att bevisa för mig själv och andra att jag är bra när jag inte behövt bevisa något alls - därför att jag är bra och den som inte vill se det är den som är förloraren
därför att jag vill inte ha sådana i mitt liv längre
inte ens gunnar - även om jag har en öppen dörr som han kan ta sig in genom men på villkor som gynnar mig (men faktiskt även honom - då han inte verkar vara en skitstövel längre)
Men än så länge ser det ut som han hellre vill verka vara en skitstövel
Hur som helst livet är härligt - och nu hoppas jag att jag ska få sova gott - och utan knäppa drömmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar