lördag 4 februari 2012

Det var så det blev för mig


Jag gick emot något som jag tänkt att inte göra - och när jag gjorde det så fann jag "liket som blivit inmurat bakom väggen" (väggen hade spruckit pga något annat som hänt men det hade jag inte sett förr än jag gick mot det som jag bestämt tidigare)
Det visar också att vi som medberoende inte behöver bestämma något just nu och att vi kan bestämma om i framtiden.

Det är konstigt att jag inte har mått dåligt något sedan dess - det är drygt en vecka - även om jag varit trött bådet psykiskt och fysiskt och jag har varit lite halvkrassslig men jag har inte mått dåligt.

gunnars missbruksperson visste väldigt väl vad han gjorde - och den personligheten vill verkligen krossa mig!
Han lyckades dock inte även om han fick mig ner på marken eller i diket många gånger, med ansiktet i dyn, men jag är starkare nu än någon sinn!
För ett lik inmurat bakom en vägg, en fasad som är så hård så ingen kan se byggnadens tänkta skönhet och en massa bråte som låg över allt - klart att ett sådant hus kan rasa lätt.
Men nu är - ialla fall det mesta - utrensat och avskalat samt liket är utplockat och identiferat samt begravt.
Finns något kvar att hitta är jag redo för att kasta ut det - allt som inte är bra ska bort/ut!

gunnar jag önskar dig lycka till
men livet är härligt och jag tänker leva i det -gärna med din ursprungsperson men utan dig om jag måste - ingen är värd att jag tvinar bort!

Inga kommentarer: