Jag är glad för att jag har gett mig något jag behöver - och för en gång skull struntat i att jag har gett löfte till någon som aldrig har kunnat stå fast i sina löften till mig.
Jag har tidigare i livet alltid varit väldigt noga med att mina löften ska jag hålla - och jag tror att det är viktigt men ibland så är personerna som löftena gavs till inte i den sits att de ens kan begära att jag ska hålla dem (om de har ett sunt förnuft vill säga).
För som en tjej som gärna hade sett att jag blev våldtagen och höll i mig - men jag skulle ändå hålla MITT LÖFTE till henne dagen därpå. För jag hade ju lovat!
Jag tror ibland att jag har rätt att bryta mina löften när personen jag gett dem till inte är i sådan sits att han/hon har rätt att kräva ut det av mig. Så länge det är för min skull och min självbevarelsedrift jag gör det (dvs stärka eller skydda mig själv) och så länge det inte kan göra den andra fysiskt illa om jag inte gör det men hur ofta kan ett brutet löfte göra någon fysiskt illa?
Jo, jag får inte heller bryta löftet att inte prata om sådant jag fått i höra i förtroende - så länge det handlar om den som pratat och då menar jag inte ett mord, våldtäkt eller liknandet. Då är det bästa att övertyga personen att erkänna själv och om det inte går så är det ju inte när personen gjort dumt mot mig som jag börjar prata för då är jag lika dum som henne/han. Jag menar det är inte hämnd det ska handla om utan det rätta att göra.
Idag är jag glad
Idag mår jag bra
Idag ler jag igen
Livet är härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar