somjag gjort i en annan blogg för ett år sedan drygt.
Jag trodde då att jag var färdigt - när gunnar bröt med några andra men inte sa något till mig fast han behöll den han har nu....
Jag kan inte veta om han hade tänkt avsluta med henne då - men jag ser det inte som troligt - och att jag pga att jag reagerade som jag gjorde fick honom att "behålla" henne.
Han sa att han tyckte om att umgås med mig men det blev så konstigt när vi umgicks - ja, det blev konstigt för att han ljög för mig och manipulerade mig och jag klarade inte av att känna att något var på tok utan ville ha sanningen.
Han blev ledsen när jag kände att han stötte bort mig - och sa det - men att jag blev ledsen när han verkligen gjorde det fast han sa att han inte gjorde det och blev ledsen för att jag sa att det kändes så det hade ingen betydelse....
Jag anklagar mig själv för att jag inte kunde bara låta honom vara - låta honom gå och göra det han ville i stället för att försöka och sedan förkasta gång på gång
Jag kunde helt enkelt inte!
Men jag är mest arg för att jag inte hade de rätta redskapen.
Hade han slagit mig hade han inte fått många chanser - det vet jag för det prövade jag redan i övre tonåren
men sex har alltid varit en lurig en för mig
min mamma lärde mig att jag inte var viktig
och hur hon fick mig att se på kärlek (speciellt för min skull) var inte något gott
det var skamligt och löjligt och något JAG inte kunde vänta mig och sex var något väldigt orent och äckligt, förnedrande men det var så det skulle vara (hennes ord om sex - till mig - gav mig den uppfattningen)
Jag har också blivit "påhoppad" av män hela mitt liv med uttalanden om min kropp eller kladdande och jag har alltid hållt män ifrån mig när jag känt att det enda de velat var sex....jag kände inte det med gunnar men jag kände mig äcklad och förnedrad när han gjorde som han gjorde och ändå kunde jag inte låta bli att vara med honom (jag kände det inte när vi var tillsammans eller efter heller men när han sedan var med någon annan och stötte bort mig så var det kört igen)
Jag lät honom utnyttja mig - och anklagade sedan honom för att göra det (inte för att det var en lögn egentligen)
DEt var inte så att mamma var mot sex själv
och hon hade en älskare som hon accepterade fast han gift sig med någon annan under tiden de var tillsammans
Jag vet inte varför jag kom in på detta nu - kanske för att jag läste andra som frågade och berättade om det här med att ha sex fast de kände sig äcklade av det (men de var ju i ett förhållande - sambos alltså) - och jag var väldigt fundersam själv medan det hände.
Vad jag tänkte på när jag läste min komenter i den andra bloggen var att trots att jag sedan det datumet inte har sett gunnar - så har det tagit ett år till drygt och jag är inte fullständigt klar med arbetet med mig själv och mina känslor och det trauma som det faktiskt blev för mig att träffa gunnar.
Men det är ändå så långt gånget nu att jag lägger ner det som jag känt
Han har det han tagit från mig - mitt hjärta och min kärlek - men som jag skrev i ett tidigare inlägg
Andra som blivit bestulna har gått vidare i sitt liv - utan det de blivit av med genom stölden - och nu gör jag också det.
Jag tror att när man tar något av någon annan - medvetet - så blir man också av men något själv som betyder något - eller också kommer det man har tagit att "bränna" så mycket att man inte får ro.
Jag är bara ledsen att jag inte kan söka en ny man - så som andra han varit med har gjort....
men livet kommer att bli bättre - för mig - än det har varit tidigare (därför jag är starkare idag - och jag känner mig själv mer idag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar