Ökenvandring

Jag har gått en ökenvandring;
om dagen i brännande hetta och om natten i köld.
Det har funnits små oaser då och då på vägen
där jag fått svalka och något att dricka
men även om jag velat stanna så har det snart torkat ut.
Det har stormat med sand och sten som
slagit emot mig och jag har tappat fotfäste och synfält.
Till slut så kom jag fram till bördig mark
men bara några korta steg för att övergå till en bred
klippastensrand.
Det var bara att fortsätta att gå...
Jag klättrade över klippstenarna de var vassa och hårda
jag skar mig på deras vassa kanter och jag slog mig blå.
Till slut så kom jag till toppen och började gå nedåt.
Jag såg det gröna gräset på båtten av klippranden och
försökte skynda på men både skar och slog mig mer och
snart började stenar rasa ner över mig och slå mig än mer.
Nästan nere började jag ge upp av utmattning men fick
på något vis kraft och glädje att fortsätta för att nå
det mjuka gröna gräset en bit bort.
Så var jag där - men så trött och så ont i hela kroppen
att jag nästan inte orkar böja mig
för att lägga mig och få vila.
Kommer jag att få vila - eller får jag en ny kamp?