Varför....

...har jag hållt på och jobbat mot mig själv så länge?

Hade jag bara accepterat att jag älskade gunnar - oavsett vad han gjort -  så hade jag kanske (mest troligt) bara mått bra idag. Inga gungningar fram och tillbaka - och inget massa skrivande till honom (vilket jag gjort igen den sista tiden - fast jag inte skulle. Det var bla därför jag skulle ha den här bloggen ju)

Men det är en skam i sig att älska någon som inte vill älska tillbaka - någon som gör dumt mot dig och någon som inte är ärlig mot dig...
och jag ville inte skämmas för det
men det är inte jag som ska skämmas - det är gunnar för att han gjort som han gjort
för att han inte kan säga nej jag vill inte veta av dig - men stöter bort mig för att sedan komma tillbaka en stund - och utnyttjar min kärlek

Ja men du då - är du så dum att du inte kan säga nej?
JA jag är så dum - eller har varit i alla fall (jag har faktiskt inte kunnat säga nej rent praktiskt - i mina tankar ja men inte praktiskt)
om det nu handlar om att vara dum?
för jag tror inte det handlar om det - det handlar om att jag sett något som faktiskt var bra (men som kamoflerar sig i skit - rent ut sagt - och jag har trott att det bra ska komma till insikt att det luktar illa och böra göra sig ren)

Men ....
...har jag landat nu (hårt på buken visserligen men ändå)?
Jag får inse att min kärlek vill inte begravas - JAG själv går under/kvävs när jag försöker

men jag har inte velat sakna honom när han helt uppenbart hellre söker nya hela tiden ....
det har gjort ont
men det gör faktiskt mer ont att försöka begrava mina känslor!

Inget mer sånt!
Förhoppningsvis ska jag kunna var jag - med mina "dumma" egenskaper och kärleken som bara finns där i hjärtat som en stor sorg i stället för glädje som det hade kunnat få vara.
Men hej, det är ju mig jag pratar om - det har inte fått vara bra någon gång tidigare i livet (även om jag i mig själv ändå varit positiv och varit glad) så varför skulle det få bli det den här gången?

Jag har gett upp!
om mig själv och om mitt liv - och framför allt om kärlek

nu låter jag negativ - men det är snarare tvärt om - jag slutar att försöka helt enkelt!

fredagskväll - och jag ska bara ha en skön kväll - lite plugg och lite mys och bara rå om mig själv
härligt!
Det är sant - jag känner mig trygg!
jag är på vägen fortfarande trots att jag känt mig bortkommen

 jag har känt mig "vilse i livet" de senaste 4 åren
men tror faktiskt att jag börjar vara bara "i livet" i dag