Det gör ont

Att behöva ta tag i mina känslor
min sorg
min smärta
min besvikelse
min känsla av att vara ensam
min längtan

Jag har aldrig gjort det - eller fått göra det

Jag vet att jag har skrivit - och antagligen är detta ett sätt - för att komma bort från känslorna
att intelligentgöra dem - men inte känna dem

Jag har flytt från dem - på många olika sätt - bla långa cykelturer på nätterna
Jag har förnekat dem och stängt in dem djupt inne i mig

Jag förstå att när allt "brakade" med gunnar så kom hela mitt livs känslor över mig (då de negativa för det var de som inte fick finnas eller synas) tillsammans med de känslor jag hade för tillfället
Hur skulle jag orka allt det?
Det räckte med känslorna angående gunnar

men jag tror jag har sorterat upp känslorna - och "förritidenkänslorna" (de som kommit upp) är nog avklarade på det sätt som jag kan göra - se dem, känna dem en kort stund (för nu är det som hände långt förbi) och lagt dem i sitt respektive "fack"

Nu är det dags för känslorna angående gunnar
De som var ända från början - för jag har verkligen varken velat se dem eller acceptera dem
Jag har bara velat visa......att de inte behövs - att allt ska ordna sig....

Inget är ordnat än - och skulle de ordna sig så måste jag ändå ha tagit tag i mina känslor för att inte ta med dem i fortsatt till

Men som jag skrev i förra inlägget
Jag har gett upp.....nästa alla, som jag vet om, som mött en man med liknande problem  har fått ge upp
eller har det gått för lång tid så de gett upp innan han kommit till insikt (fullt ut)
De har bott tillsammans och han har sagt att han inte vill jobba för dem...
"min" har bara rymt - från mig - (även om han kommit tillbaka rätt så lätt efter ett tag) och det är bara mitt fåfänga hopp som gjort att  jag har trott på att det kommer att ordna sig
Antagligen skulle alla som kunde se utefrån säga att det inte finns en chans att han alls bryr sig om mig
Men jag har bestämt mig för att inte följa reglerna utanför mig - därför de funkade inte på mig
Jag har gjort alla fel man kan tänkas göra - enligt "utanförreglerna" så enligt dem borde det inte heller finnas någon chans
Jag kan inte spelets regler - och jag vill faktiskt inte lära mig dem
Jag är hellre själv - än spelar dem!

Jag har gett upp - men inte bommat igen (det är antagligen därför det gör så ont)
går min väg - ser rakt fram
Jag kommer att komma ur ur skogen ....