Jag har skrivit att jag känt mig avslappnad - men försöker jag bara lura mig själv?
I så fall är det väl så att jagbara låst in mina känslor för gunnar och inte gjort mig av med dem?
Det är tredje morgonen som jag vaknar och det första jag tänker på är gunnar - och det som hänt och även som tankar inför vad som komma skall...
Jag har vetat om detta igår när jag skrev men ändå inte tänkt på det när jag skrev
Jag vill helt enkelt bara glömma och låtsas som gunnar och det mellan oss inte funnits - klippa av allt som ändå bara ger sorg - jag måste inse att jag inte kommit längre än så
jag vill/kan fortfarande inte ta hand om mig själv när det gäller mina känslor, innersta tankar och behov, utan vill/försöker fortfarande gömma dem ....
Men ändå har jag tydligen kommit för långt för att klara det ändå....
Fyll sprickorna så kommer det stå stadigt - gammal kärlek ger inte upp...?
jag vill inte mer!
Jag är slut och jag är knäckt!
Jag vill bara glömma - helt enkelt få en minnesförlust på dessa år så att gunnar aldrig kommer att kunna komm fram från någon "hårddisk" alls - helt "konfigurerad" på den biten
nu ska jag försöka sova en timme till - för jag vaknade så tidigt och låg och vred mig och kunde absolut inte somna - men nu känns det som jag kan det
är det sant så vet jag att jag ska kliva upp mycket fortare nästa gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar