...men...
jag har gungat fram och tillbaka rejält sista tiden - och det har varit tungt
men på något vis så känner jag mig trygg nu
Trygg inom mig!
Jag kände mig trygg i mitt beslut att jag är gunnars vän - och det fortsätter jag att vara
Beslutet står kvar oavsett.....
Men tryggheten kändes liksom mer som att jag förlitade mig på att "stenen som jag såg under vattnet verkligen är så stor som den ser ut så den bär mig"
men nu är tryggheten mer som att ha "kommit hem efter en hel dag i snöstorm och bli inlindad i en filt och få en kudde att ligga på i värme"
Jag vet inte varför faktiskt
jag borde känna mig rädd - om jag ser på situationen men....
trygg (låt det fortsätta vara så, snälla Gud)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar