Jag känner mig ju fri nu - även om jag känner mig tom - och det är så konstigt att det gick så "lätt" att bli det när gunnar var ärlig med vad han ville.
"sluta skriva mail till mig"
Det är med andra ord samma sak som att han vill ha ur mig helt ur sitt liv eftersom jag själv har backat mer och mer (pga hans beteende naturligtvis men ändå har jag velat släppa taget men inte kunnat).
Jag behövde få hans vilja - oavsett varför den viljan är som den är - för att jag skulle kunna bli fri.
Det sägs att det är mitt ansvar att släppa taget - ochkanske det är sant - men jag kunde inte släppa det sista "halmstrået" så länge han gav lite uppmuntran.
DEt var hans ansvar att stå för det han gjorde och valde
inte säga "det är nog bäst om vi inte ses - fast jag vill inte det" (ett exempel på hans lek)
Nu är jag fri - men tom
men hellre tom än fylld med smärta, uppgivenhet, besvikelser, känslan av att jag är den som ställt/ställer till allt och känslan av att vara helt dum ihuvudet samtidigt som jag var säker på att det jag "såg" var riktigt.
Det blev så infekterat till slut - pga att jag inte kunde ta mig varken framåt eller bakåt och inte såg någon väg ut ....
nu är det kudden som ska kramas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar