....med tanke på förra inlägget.
Jag vet att vi har stängt till alla sinnen, i vår tid och tidsanda.
Jag tror inte det är så stor skillnad var man än bor - kanske med undantag till naturfolken...
Jag tror inte vi är skapade till att inte höra, se eller känna saker som vi ändå är skapta med
Jag tror att det finns en större vidd i det än vad vi tillåter.
Det kan vara p.g.a. smärta, sorg - eller vetenskap t.ex.
Men jag tror att vi fostras till att inte se det.
Ett exempel; ett barn vaknar på natten och säger att det ser "något" men föräldrarna säger att det inte finns något där - ibland blir de till och med irriterade på barnet för att de ser något som de inte ser och med tiden säger barnet inte vad det ser och till slut så har det själv övertygat sig om att föräldrarna (som de älskar - och litar på, hur än föräldrarna är) att det själv är dumt och löjligt. Barnet sluter till för det som det ser.
Såg det något?
Nej, säger de flesta
Men vet vi det med säkerhet?
Är vår sanning verkligen sanningen?
Jag har hela mitt liv (eller sedan barndomen) inte varit öppen. Jag har inte ens litat på mig själv - min magkänsla (därför att viktiga vuxna runt mig sa att den var fel eller löjlig). Jag har också gått på så många smällar p.g.a. det.
Även med gunnar!
Jag kände att något var på tok ...men när jag frågade nekade han till det och sa att allt var bra.
Jag kände att han hade starka känslor för mig - även om det kändes som något var på tok.
Men jag lät mina gamla erfarenheter "sparka på mig" så jag trodde att han inte kunde ha det...
Något var på tok....men....
känslorna fanns där - och därför öppnade sig mitt hjärta (och nu vill det inte stänga sig även när jag gör allt för att få det till det) och det är fortfarande öppet för gunnar också (när jag inte är på min vakt)
Nej, jag är inte färdig
Jo, jag har släppt taget
Och - jag har lämnat allt till Gud!
Och jag är helt övertygad om att det inte är jag som är förloraren i detta!
Jag tänker bara inte som de flesta i min samtid
2 kommentarer:
Mycket läsvärt och nyttigt du skriver här. Det är ju alla dessa rädslor som begränsar våra liv....att kunna leva fullt ut. Du har ju gjort helt rätt...släppt taget och lämnat över till den högre makten, ha tillit till den, och vara helt oberoende av vad andra tänker och tycker. Jag själv har haft väldigt svårt att acceptera att saker och ting är som det är, men har gett upp den kampen på senare tid...och det underlättar. Håll ut....snart bär det iväg med dig...
Jens
Jag har för länge försökt att anpassa mig till hur det tänkts och tycks runt omkring mig i samhället - men aldrig riktigt lyckats. Till slut har jag börjat tänka att det är jag som är knäpp. Men efter allt som hänt med gunnar så inser jag att det här är den verklighet som är - oavsett "hur man ska tänka" och jag måste acceptera det. Jag tror det är Gud i det!
Har du lyft ännu?
Ha det gott!
Skicka en kommentar