Jag trodde jag skulle ha det på ett annat sätt idag - så livet mitt är inte som jag trodde det skulle vara - MEN jag tror att det är precis som det är menat att det ska vara.
Jag är lycklig!
Jag är nöjd med det jag har och suktar inte efter det jag inte har.

Visst, ärligt så fattas gunnar mig - men jag är lycklig utan honom och har det jag behöver utan honom.
Och som han var också bättre utan honom!

Han rev ner mig och den glädje jag kände på den tiden när han kom in  i mitt liv - utan den glädjen hade han aldrig kunnat komma in för jag hade inte släppt in honom - och det har tagit många år att bygga upp mig själv igen så att jag känner glädje och lycka igen.
Men han är den första som lyckades krossa mitt hjärta - då ingen annan fått komma mig så nära - och det kommer att ta tid innan det är helt igen men jag är ändå lycklig därför att jag känner inte någon bitterhet eller agg (och har inte gjort heller). Men jag känner inte heller någon falsk stolthet längre - så jag behöver inte försöka lyfta mig själv i håret för att komma över honom eller försöka att göra honom mindre värd än vad han är.

Jag är lycklig - och det räcker för mig!
Jag vet inte om detta är begripligt för någon annan än mig - men det känns skönt att få skriva ner det - sätta ord på det jag känner och tänker och liksom sortera