Dvs jag är inte ännu helt återställd och helad - men jag är på god väg och jag är fortfarande lycklig även om den inte är riktigt så jublande som den var tidigare - lyckan har landat och är mer bara där som en leende frid.
Jag går in då och då på sidan för anhöriga till sex- och relationsmissbrukare (och vi som råkat illa ut p.g.a. en sexmissbrukare räknas som anhörig även om missbrukaren för tillfället inte är i våra liv).
Nu på morgonen läste jag en kvinnas inlägg - hon sa att hon hade lämnat och att han påstod att det var han som gjort det bl.a. Hennes inlägg var väldigt osammanhängande kan man kanske kalla det och någon som står utanför skulle säkert tänka att den här människan måste vara knäpp. Och sanningen att säga så finns känsla av det där.
Nu kan jag inte säga något om den här kvinnan eller den relationen. Men jag har varit där - jag har varit i alla lögner, jag vet vad det kan göra med en människa (mig) och hur knäpp jag blev p.g.a. att bli behandlad så illa av någon som först lyckas få mig att lita på sig för att sedan visa att det inte går.
Någon som bollar med ens känslor, ärlighet och viljan att vara rättvis (inte skylla sina egna fel på andra t.ex.).
Jag vet hur fullständigt förvirrad man kan känna sig och troligen låta eller verka (om man t.ex. skriver)
Det är som jag sagt någon gång här på bloggen "jag kommer aldrig mer lita på det som jag ser eller hör om någon som är "efterhängsen", uttalar sig knäppt eller på att den som råkar ut för detta är oskyldig (till detta) innan jag fått "alla kort på bordet" för har jag råkat ut för detta och blivit så knäpp som jag blev - så kan vem som helst bli det"
Jag menar inte att det är rätt - bara att det är en konsekvens av att någon behandlat en som "en katt som leker med en råtta". Ena stunden hugger den tänderna i råttan, nästa stund knuffar den iväg råttan för att strax fånga den igen, en stund ligger den och slickar råttan hur gulligt som helst och verkar så go, och sedan släpper han den att springa iväg och känna sig fri för att snart fånga den igen och hugger tag i den samtidigt som den med bakbenen sparkar den blodig med sina bakbens klor.
Det är inte på liv och död i kampen med missbrukaren - men känslan är den samma och man blir knäpp.
En del har ju ett förhållande som byggts upp ordentligt - och de kan ändå i slutänden känna det samma (om inte missbrukaren verkligen vill få ordning på sig själv då finns det en chans).
Jag älskar katter men den här leken de har med råttan är inte alls något jag tycker om hos dem.
Det här blev ett långt inlägg
men jag kunde inte låta bli efter att jag läste om henne.
Knäpp? Jo, med all sannorlikhet är hon knäpp (även om hon som hon säger vet sanningen) men troligen är det p.g.a. leken som varit och där hon varit leksaken.
Själv i dag är jag mitt i veckan och är sedan ledig i fyra dagar.
Jag ser verkligen fram mot det!
Jippi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar