...att jag litar inte på män vad gäller trohet...
Vad jag menar är att jag ser män hela tiden som är otrogna; om en vän (gift med en annan vän) inte svarar i mobilen efter att ha sett vem det är tror jag att det är en annan kvinna och nu är det inte lämpligt att prata med henne. Eller om de går undan för att skriva ett sms när de inte svarat.
Efter gunnar ser jag tecken hela tiden hos andra män (som inte ens har med mig att göra på ett sådant sätt att jag blir svartsjuk).
En vän sa att han skulle göra en sak vid en viss tid och sedan dröjde det längre än det borde gjort för att gå direkt - och genast tänkte jag helt cyniskt att han hade en annan kvinna på vägen.
Jag är rädd för att jag alltid ska ha det här tänket.
Det är inte mitt problem om andra är otrogna men jag vill då heller inte se det - oavsett om det stämmer eller inte...
Annars är det väl meningen att jag ska göra något - men hur gör man något på sådant man inte är helt säker på utan bara känner på sig - och som numer kanske bara är "ett ärr i min själ"?
Jag vet att jag behöver få det lagat - men hur får jag det lagat.
Det gör ont att tro att en vän till mig är otrogen mot sin kvinna - även om det inte berör mig personligen (och det får mig inte att tycka mindre om honom som vän eller människa) - för jag vill tro honom om bättre.
Jag har blivit så skadad på flera områden inom mig p.g.a. min relation med gunnar - men fixad på andra som kanske hade varit bättre att jag inte blivit fixad på därför att det gör ont att vara fixad och jag hade mera skydd tidigare.
Bara det där som jag skrev att en vän var otydlig och att jag inte klarar det - jag kände att jag höll på att bli kontrollerande och det fick inte hända....
...jag har inte hört från honom sedan jag sa att det inte funkade med mig mer....vet inte om jag kommer göra det heller och jag kan inte ta kontakt eftersom jag var den som sist tog kontaken när jag talade om min känsla....
men innan gunnar ryckte jag på axlarna och låtsades som det inte hände eller gjorde något; skyddsmuren kopplades på (den är helt söndersprängd idag och finns inte mer)
Jag är "damaged gods" på ett sätt som gör ont numer - det som var skadat sedan barnsben var skyddat genom muren och det gjorde inte ont (även om jag även då var skadad och inte egentligen mådde bra)
Det här är inget jag känner att jag tappar lyckan för - men det gör ont att se vad som hänt med mig.
Tidigare så brydde jag mig inte alls om sådant här - jag tänkte inte på att man var otrogen om man umgicks med någon av andra könet - inte ens för gunnar.
Jag umgås med killar utan att ha sex med dem; varför skulle inte killar i en relation kunna göra samma sak?! Det är mitt grundsätt att tänka, men....
Ja, ja - nu har jag det uppe i ljuset i alla fall och kan bara hoppas på ett snart helande ...
Allt blir bra för den som tror....
I morgon är det måndag igen - ett antal veckor till innan semestern....
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar