Jag håller med...

Det är klokare att gå sin egen väg,
än att gå vilse i någon annans fotspår.

Bente Meyer

När allt med gunnar satte igång  så kände jag att jag skulle göra på ett sätt men allt jag hade hört - under uppväxten (mot mig själv och om karlar), de åsikter jag hört omkring mig under alla år i en situation som denna (om mannen, kvinnan och hur man SKA handla om man är normal enligt omgivningen) samt det jag hörde från s.k. experter (och jag förnekar inte expertkunnande men det är inte heller det enda fungerande) - fick mig att hantera allt helt sjukt för jag kunde inte göra "rätt" enligt någon väg
Det förlamade mig i rädsla, smärta och fördömelse (mot mig själv).

Jag gick verkligen vilse i andras fotspår - men inte i ens fotspår .
Det är ungefär som om jag går in i en skog och jag tänker att jag ska lämna spår efter mig att gå tillbaka i - men när jag vänder mig om för att gå tillbaka så har massor med andra lämnat liknade spår.
Vilket är mitt spår?
Vilket är andras?
Så hoppade jag lite från det ena spåret till det andra och fram och tillbaka
till slut var jag helt vilse och helt knäckt.

Mitt råd till mig själv är att alltid göra det som jag känner frid i - och sluta kämpa.
För det som ska till kommer att ordna sig - utan kamp
Det betyder inte att man behöver ge upp - det betyder bara att man tillåter sig själv att ha frid tills det ordnar sig som det ska...

Men oj vad jag är glad att jag är fri idag - och att jag har frid
känner lycka och mår bra...

De kloka orden läste jag hos Kaela