Jag har alltid haft svårt för att söka mig till någon när jag är i behov av det - så även med Gud.
Jag hade ingen att gå till när jag hade det jobbigt eller svårt...
Jag hade ingen som höll om mig och tröstade mig ...
och ingen som ville "blåsa på det onda" ....
Jag växte upp med att få ta hand om mig själv - och försöka göra det bästa av min tillvaro själv
Försökte jag få stöd från min mamma så fick jag alltid skam eller skuld - eller möjligen förlöjliganden så jag slutade med att försöka där jag borde ha fått den
Så när jag kommer i en situation där jag känner mig illa behandlad, när det gör ont eller jag mår dåligt då försöker jag ordna upp det själv
Det gick inte så bra när jag var barn - och det har ofta gått fel när jag varit vuxen också därför att jag försöker fortfarande göra som jag gjorde när jag var barn ....
Men det är därför jag skriver mer om Gud och min tro nu - när jag mår bättre
men jag har också lärt mig - tror jag denna gång - att jag inte behöver sköta det själv, att Gud inte vill lägga skuld, skam eller ett förlöjligande på mig för att jag är i den situationen jag är eller mår som jag gör...
Jag hoppas jag inte ska hamna där igen - men gör jag det så hoppas jag att jag törs lita på Honom igenom allt och släppa taget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar