Jag känner mig som en Åsna mellan två höstackar - och det som är värst med det är att jag inte kan göra något för att komma till någon av dem.
Jag är som fastljuten!
Allt runt om kring mig verkar annorlunda - men i grund och botten är det inte det.
Inom mig är allt frågetecken - som jag inte får svar på
Jag försöker hålla mig till den höstacken som verkar vara den rätta - inte pga omständigheter utan pga övertygelse (som ibland är väldigt vacklande måste tilläggas) och som är enda sättet för mig att inte tappa taget om livet igen.
Men jag "vill" inte vänta på att den höstacken ska flyttas till mig någon gång i framtiden - den ska göra det nu! DEt är vad jag vill - om det ska ske - och det händer ju inte.
Tappad tror på mig själv - och på Gud
Tappad självkänsla och tappat hopp
Livet ska inte behöva vara så för mig - inte längre, inte längre - det har varit det nog mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar